27 september, 2007

Inget kasst hos Cassi



Det har sagts förr. Det har sagts bättre. Men det förtjänar att sägas igen: Cassi är gastronomisk kvalitetskult. Ett charmerande, sunkigt, hemtrevligt, köttfyllt, opretentiöst överklasshangout. Inredningen ger en känsla av E4-sylta från 70-talet i utkanten av Arvika. Klientelet, baserat på inredning och känsla, borde vara långtradarchaffisar och hungriga bilister som inte kunde vänta till nästa, lite bättre vägkrog.

Såväl lunch som middag inhandlas efter köande med bricka. Orange bricka. Intressantast känns middagen, inte minst på grund av gästerna. Kom in kring kl. 19, ställ dig i kö och välj en kötträtt. Entrecote, steak minute, Wienerschnitzel på kalvkött, hackbiff, allt smakar lika bra. Hemkörd, god bearnaise, tomatsallad med god dressing på miniassiett är självklart. Du ser köttillagningen samtidigt som du köar med din bricka, underbart!

Cassi har funnits i över 50 år på Narvavägen och serverat kungligheter, överklassfamiljer och matälskare oavbrutet sex dagar i veckan. Restaurangen har drivits i två generationer av samma familj. Stammisar finns förstås i stort antal och de gillar inte förändringar, inte ens av inredningen, vilket märks.

Bland gästerna kvällstid är det nästan bara societetsklientel. Fast i alla åldrar och i sin mest avslappade form. Min analys: detta är överklassens MacDonald's. Man behöver inte klä upp sig. Man vet vad man får. Miljön känns igen och klientelet tillhör samma sociala grupp. Skillnaden är kvalitet och pris (ca 200 spänn för en entrecotemiddag vilket korresponderar väl mot 50 kronor för en Big Macmiddag).

Jo just det, det finns en annan klass där också: matälskare.

När du ätit en perfekt tillagad steak minute och slickat i dig den sista droppen av delikat bearnaisesås, så fundera över varför det inte finns fler såna här hak i Stockholm

26 september, 2007

Ny Nespressosmak




Jalayatra heter den nya smaken med en fancy hemsida. Relativt stark, fyllig, kryddig och en aning för syrlig för min smak. Men skam den som inte provar allt i kollektionen.

19 september, 2007

Flingor från himlen



Salt. Bara salt. Men vilken skillnad. Varför skulle man vara beredd att betala 40 spänn för några hundra gram salt? Svaret är enkelt Maldon Sea Salt. Vad är heroin- eller kokainberoende jämfört med detta. Inte mycket.

Jag har provat några konkurrenter som tex Le Sauniers Camargue, men det går inte att jämföra helt enkelt. Vad är skillnaden mellan Rembrandt och Ernst Billgren, vad är skillnaden mellan Stevie Wonder och Britney Spears, vad är skillnaden mellan Tarkovskij och Lukas Moodyson? Mycket.

En tomatskiva och några flingor.
En halva avocado och lite flingor.
Färskt bröd, smör (återkommer om detta) och lite flingor.

Det finns ingen krydda som kan konkurrera med salt. Och det finns inget salt som kan konkurrera med Maldon Sea Salt. Övertyga mig gärna om motsatsen.

12 september, 2007

Gungpao-gung och kycklingben

En äkta Gungpaokyckling ska bränna ordentligt på tungan av både chile och szechuanpeppar. Smakar förstås godare än jag kan plåta.



Bakom stora shoppinggatan Wangfujidan hittar man marknadsgator med restauranger, titthålsteater och streetfood. Mycket streetfood.



Problemet är att man inte vet vad man beställer. Å andra sidan blir det ju lite mer spännande. Jag trodde att jag beställt friterad kyckling. Vad jag istället knaprade på visade sig vara friterade, hackade kycklingben. Crunchy!


01 september, 2007

Frukost, lunch och middag i Beijing



Matstånden på gatan i Beijing är fantasirika och varierade. Här ses bland annat bläckfisk, orm, kyckling, biff, kräftor och larver. Made on order.

Är i Beijing på jobbresa och passar förstås på att äta som en gris. Tänkte lägga upp lite bilder härifrån. Blogspot är en domän som inte går att komma in på, inklusive min egen blogg tyvärr, men kan ändå med lite trixande fuska in min text, tror jag. Det märker jag om några dagar...



Sichuanmat på ett hak, satt som en smäck. Även om jag ätit godare här tidigare är kontrasten mellan restaurangerna här och i väst så stor att det känns i tårna redan när man sitter vid bordet och beställer. Gung Pao-kyckling och biff med bönor, gör att man mår utmärkt. Kycklingen har tagit ordentlig smak av chilen och syrligheten i rätten är lite högre än vad man är van vid. Skärbönor Szechuan style och Ma Pa Do Fu. Bönorna bränner till lagom, är krispiga och fräscha. Man mår ännu bättre. Ma Pa Do Fu (Koppärriga mamma Chens tofu...lång historia) är utsökt. Köttfärsen precis lagom stekt och tofun perfekt mjuk och saftig, kokad exakt så länge det behövs för att de ska få smak från hela grytan. Stark med mycket karaktär. Man mår bäst. Var tyvärr alltför fokuserad på att äta så jag glömde plåta flera rätter.




Strosar man lite kan man hitta massa trevliga ställen att slinka in på.  Jag slinker in bäst jag kan. Mer följer...