27 september, 2007

Inget kasst hos Cassi



Det har sagts förr. Det har sagts bättre. Men det förtjänar att sägas igen: Cassi är gastronomisk kvalitetskult. Ett charmerande, sunkigt, hemtrevligt, köttfyllt, opretentiöst överklasshangout. Inredningen ger en känsla av E4-sylta från 70-talet i utkanten av Arvika. Klientelet, baserat på inredning och känsla, borde vara långtradarchaffisar och hungriga bilister som inte kunde vänta till nästa, lite bättre vägkrog.

Såväl lunch som middag inhandlas efter köande med bricka. Orange bricka. Intressantast känns middagen, inte minst på grund av gästerna. Kom in kring kl. 19, ställ dig i kö och välj en kötträtt. Entrecote, steak minute, Wienerschnitzel på kalvkött, hackbiff, allt smakar lika bra. Hemkörd, god bearnaise, tomatsallad med god dressing på miniassiett är självklart. Du ser köttillagningen samtidigt som du köar med din bricka, underbart!

Cassi har funnits i över 50 år på Narvavägen och serverat kungligheter, överklassfamiljer och matälskare oavbrutet sex dagar i veckan. Restaurangen har drivits i två generationer av samma familj. Stammisar finns förstås i stort antal och de gillar inte förändringar, inte ens av inredningen, vilket märks.

Bland gästerna kvällstid är det nästan bara societetsklientel. Fast i alla åldrar och i sin mest avslappade form. Min analys: detta är överklassens MacDonald's. Man behöver inte klä upp sig. Man vet vad man får. Miljön känns igen och klientelet tillhör samma sociala grupp. Skillnaden är kvalitet och pris (ca 200 spänn för en entrecotemiddag vilket korresponderar väl mot 50 kronor för en Big Macmiddag).

Jo just det, det finns en annan klass där också: matälskare.

När du ätit en perfekt tillagad steak minute och slickat i dig den sista droppen av delikat bearnaisesås, så fundera över varför det inte finns fler såna här hak i Stockholm

Inga kommentarer: