För många år sen hade jag hört talas om hur thailändare bosatta utomlands fick hemlängtan och tårar i ögonen när de kände lukten av fisksås. Därför var det nästan chockartat när jag luktade på fisksås "straight up" för första gången. Hur skulle man beskriva denna äckliga stank, var en tanke som flög genom huvudet. Surströmming möter obehaglig kroppsodör? Gamla svettiga gymnastikstrumpor beblandar sig med ruttet ägg? Svåra olfaktoriska definitioner...
Därför blev det med tiden så konstigt att upptäcka att jag älskar lukten. Kanske inte för dess egen skull, utan just för associationerna, förväntningarna och insikten om dess existensiella nödvändighet.
Jag ställer woken åt sidan och slickar lite försiktigt av fisksåsen som kommit på fingret. Mums!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar